Den brittiska rockinvasionen

Dokken – hårdrockarna som tillfälligt försvann

1980-talet var ett riktigt stort årtionde för många band inom hårdrocksgenren; musiken var otroligt populär och toppade listorna över större delen av världen. Särskilt många band dök upp på det som kom att kallas LA-scenen, det vill säga det musikliv som fanns i Los Angeles med omnejd. Bland dessa fanns Mötley Crüe, LA Guns, Ratt – och Dokken.

Bandet Dokken fick sitt namn genom sångaren och frontfiguren Don Dokken, som bildade sitt band som mer eller mindre ett soloprojekt mot slutet av 1970-talet. I början av 80-talet skedde ett medlemsskifte och Dokken fick nu sin mest kända lineup. På gitarr fanns nu George Lynch, basen hanterades av Jeff Pilson och bakom trummorna hittades “Wild” Mick Brown. Det första albumet, Breaking the Chains, släpptes 1981 och bandet följde upp skivan med ett flitigt turnerande – bland annat spelade man i Tyskland. Efter ett par år släpptes debutskivan på nytt hos nya skivbolaget Electra; nu med ny mix.

Det var dock med efterföljande skiva som Dokken riktigt ökade i popularitet. År 1984 släpptes LP:n Tooth and Nail; en skapelse med ett skivomslag föreställandes en monsterhand med klor. Här samlades en rad olika hits, men framförallt hade soundet mognat och utvecklats. Många av de låtar som samlades på den här skivan följer bandet än idag, då det är starkt efterfrågade live. Dokken var vid den här tiden ett mycket produktivt band, vilket resulterade i ett nytt skivsläpp redan året därpå. Plattan Under Lock and Key utkom 1985 och bjöd på fler hårdrockshits och blivande klassiker. Soundet på den här skivan mer lite mer polerat än på föregångaren.

Allt var dock inte väl i bandet; bråk mellan sångaren Don Dokken och gitarristen George Lynch hotade att förstöra bandets karriär. Trots detta var det 1987 åter dags för en ny LP: Back for the Attack. Denna skiva hör till en av bandets allra bästa, enligt många fans – den kan liknas vid att få en “spik” när man spelar minigolf. Eftersom bandet var mycket aktivt i live-sammanhang kändes det som en naturlig fortsättning med ett live-album och mycket riktigt – 1988 släpptes dubbel-LP:n Beast from the East. På detta skivsläpp fanns också studiolåten Walk Away, som kändes lite som en avskedssång för bandet. Dokken upplöstes mycket riktigt i slutet av 80-talet, med solokarriärer för både Don och George.

I Japan fanns det dock ett stort behov av ny musik från Dokken som band; skivbolaget Victor lyckades övertyga Don och originalgänget att spela in en ny skiva, som 1994 släpptes med namnet “Dokken”. Dock var soundet inte längre detsamma, förutom bitvis. Denna skiva släpptes ett år senare (med ny mix) på den amerikanska marknaden, men då med namnet Dysfunctional.

Dokken har sedan dess varit aktiva i omgångar, men släppte så sent som förra året en ny liveskiva. Don Dokken må ha tappat “topparna” i sitt sångregister, men bandet är lika underhållande att beskåda som de alltid har varit.